Mr Lekfarbror kom precis och hämtade Hilda. Han var elak. Hade svarta ögon. Vi bråkade, så att Hilda hörde. Det gör så ont i mig att hon ska behöva vara med om detta. Allt det här blir mindre och mindre hanterbart. Jag trodde att det skulle gå åt andra hållet, precis som alla har sagt. Nu hävdar han att han och hans livssituation är så pass stabil att han kan ha Hilda under nätter också. Tydligen har han lägenhet, jobb och spjälsäng på g. Jag känner mig så fruktansvärt rädd. För jag litar inte på honom. Jag litar inte på att han kan ge Hilda allt hon behöver. För han är så egoistisk. Ser bara rakt fram. Jag tror att jag kommer ta kontakt med familjerätten. För oavsett vad vi bestämmer tillsammans så hittar han öppningar för att bryta våra överenskommelser. Med familjerätten får vi båda möjlighet att prata om vad vi vill och känner och med hjälp av dom kan vi bestämma vad som är rimligt. Och det som vi bestämmer är det som gäller, det får vi skriftligt på.
Alltså det här är det absolut värsta jag någonsin varit med om. Jag önskar inte ens min värsta fiende detta helvete.
FAN VAD JAG HATAR HONOM!!!!
lördag 14 april 2012
Rädsor & förtvivlan
Published with Blogger-droid v2.0.4
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Tycker du e så himla stark som klarar av det här! Jag gillar att följa din blogg, även om du verkar gå igenom den tuffaste prövningen av allt! Så biter du ihop och kämpar vidare:)
SvaraRaderaVi spelade basket tillsammans för typ hundra år sen, sen trillade jag in på din blogg för ett tag sen, det är kul att läsa när man vet ven de e liksom:)
Kämpa på tjejen!
Vad roligt att du har hittat hit och att du tycker om att läsa vad jag skriver. :) Det var ju verkligen sjukt många år sedan, förutom att jag vet att jag sett dig lite här och där i stan under åren!
RaderaTack för omtanken, hoppas allt är bra med dig!
Hans humör är inte att leka med jag är så glad att slippa de:-) jag tycker du kämpar på bra och jag tycker absolut att du ska ta kontakt med familjerätten, jag skulle tro att de är hans morsa också som lurar på honom alla idéer, hur ska han kunna ge Hilda de hon behöver när han inte ens kan ta hand om sig själv och försörja sig själv kämpa på lycka till jag håller på dig även fast jag inte känner dig men du verkar vettig
SvaraRaderaAlltså det är så stört att vi har exakt samma tankar om honom (och hans mamma...!) Men tack för stödet, jag tycker faktiskt också att jag är vettig. Jag har såklart också mina issues, men inte alls på samma nivå som honom.
RaderaDen här kommentaren har tagits bort av skribenten.
RaderaJa efter 3 och 1/2 år I den familjen så hinner man inse att allt inte står rätt till i huvudet på någon utav dom. Och kunde jag spola tillbaka tiden och göra de ogjort så hade jag inte tvekat men de är lätt att se klart när man kollar tillbaka på de som varit.
SvaraRadera