Solinalicious

Igår var första gången i mitt liv som jag ville slå någon. Vi stod mittemot varandra och jag var så nära på att slå honom. Det finns ingen människa i hela världen som kan provocera mig som han kan. Hsn vet precis vilka knappar han ska trycka på för att få igång mitt dåliga humör. Jag blir liksom en annan Lisa. När han ser det så gör han det värsta man kan göra. Han hånler mig rakt upp i ansiktet. Han skulle hämta Hilda på morgonen så hon hörde och såg allt. När dom gick brast allt. Jag var så arg och ledsen. När han skulle lämna henne var inte jag hemma. Mamma och pappa tyckte inte att jag skulle behöva träffa honom i onödan, så dom ställde upp på att ta emot Hildis istället för dom var ändå här.

Dom höll nämligen på att hjälpa mig med något så ovärderligt som att måla om mitt sovrum. Jag har inte behövt lyfta ett finger ens. Idag ska dom hit och måla det sista lagret färg.

Medan dom målade och fixade här igår satt jag, Christine och Elin och repade in alla våra körstämmor till konserten med Kanalbandet som vi ska medverka i den femte maj. Vi hann med att både sjunga, prata och inte minst skratta!

Framåt eftermiddagen, nån timme efter Hilda blivit lämnad här hemma, märkte vi att hon var väldigt varm och hängig. När vi tog tempen på henne steg det en bit över 39 grader och det höll i sig hela kvällen och natten. Stackars min lilla älskling har knappt kunna sova i natt. Tur i alla fall att jag har en stor säng så vi kunde ligga och kramas halva natten.

Published with Blogger-droid v2.0.4