Alla dagar är så fullspäckade nu att jag helt har tappat några av mina dagliga rutiner, exempelvis att skriva. Både på bloggen, musik och Hildas dagbok.
I onsdags kom mitt examensbevis hem i brevlådan. När jag äntligen hade det i mina händer trillade poletten ner, och likaså tårarna! Jag är klar! Det är så jävla fantastiskt och jag är så nöjd med både val av yrke och av arbetsplats!
I fredags flyttade jag och Hilda in i.mina föräldrars hus för att de åkte till Skottland. De kommer hem på onsdag så vi blir kvar tills dess och ser till att huset ser bebott ut samt att det vattnas i växthuset. I fredags kväll var Ebba och Matilda här och grillade. Därefter kollade vi på fotboll. Maten och sällskapet var en hit medan matchen var en riktig flopp!
Igår, lördag, var Hilda med sin pappa. Jag och Ebba skulle springa en mil i Tveta, men det blev helt misslyckat pga att jag fick kramp i magen, blev känslosam och fick skavsår. Så vi sprang typ tre km och gick resten. Bra i och för sig, men ändå trist. Innan Hilda kom hem hängde jag med Emil och därefter kom Towe och Joel och tre livliga små grabbar på besök! Mycket trevligt.
Idag tog jag och Hilda med oss Ebba, Anna och Matilda till Ikea där vi spenderade ett par timmar. Jag skulle bara köpa en rullgardin. Det blev ingen rullgardin, men däremot andra saker för runt 600 kronor. Ni vet ju hur det är!
Well, det var allt för nu! God natt!

Published with Blogger-droid v2.0.6

Ibland brister det.

Jag jobbar så hårt hela tiden för att inte falla samman, gå sönder. Jag håller andan, för jag är rädd att säga fel saker i varje utandning. Jag stänger av mitt hjärta och likaså mina känslor. Jag måste. För jag är ständigt bland folk. Med Hilda hemma och på hennes förskola, på jobbet, på vägen där emellan. Med vänner och med familj. Jag låter det.vänta tills ingen ser och hör. Bara jag ensam, i vardagsrummet på kvällen. Det dröjer innan jag går in i sovrummet och lägger mig, för jag inbillar mig att jag ska få plötsliga gråtattacker som kan väcka mitt älskade barn. Men det händer aldrig. För när andra är närvarande håller jag mig sansad.

Men idag brast det. I sällskap med min stackars mamma som bara vill väl. Jag kände mig pressad och provocerad och samtidigt ledsen och trött. Jag berättade att förändringar och besvikelse påverkar mitt humör till det sämre. Det behöver inte vara nån stor grej. När jag tycker att vardagen är som jobbigast så brukar jag tänka på alla de här sakerna jag ska göra i sommar. Bara väntan gör mig glad. Men så när en plan faller så faller jag med den. Och allt går sönder. Ingenting spelar längre någon roll.

Okej. Nu till något annat:

Jag har tänkt att det vore riktigt trevligt att vara lite kär under sommaren. (För det är ju bara att knäppa med fingrarna så är det all set - eller hur?) Men efter närmare eftertanke har jag insett att jag inte ens skulle kunna få ihop det! Eller jo. Jag har tid att vara kär eftermiddagar efter kl 16, fast bara när Hilda är med sin pappa (för hon ska fan inte bli involverad i nåt skit) vilket är två vardagar i veckan. Och så en helgdag mellan 10-16 förstås. Åh vad mysigt det skulle vara. (...)

Och så en positiv avrundning:

Jag har fått en gitarr med tillhörande gitarrfodral och sångbok för barn av mina fina föräldrar i examenspresent. De är så grymma på presenter alltså. Jag hade inte ens i mina vildaste fantasier kunnat tänka mig det. Så bu jävlar är det jag som ska plugga gitarrackord.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Hur härlig jag än tycker att helgen är så måste jag ändå klaga på hur snabbt den svishar förbi. Och så förväntas man vara utvilad och glad när måndagen kommer.

Jag har gäspat i snart två dygn i streck och inget kaffe i världen verkar hjälpa.

I lördags var jag ute och firade min och Linnéas examen. Det blev en riktigt bra kväll, trots att våra storslagna planer om att åka till storstaden gick i kras. Alla verkade väldigt nöjda med att få vara kvar i Södertälje medan jag fick ont i magen och lätt ångest för att vi därmed dissade fina Christine som satt hemma och väntade på att möta upp oss inne i stan. Förlåt som fan.

Men som jag skrev blev kvällen lyckad ändå och jag somnade gott, men lite försent den natten.

Söndagen spenderades med samma gäng, dock byttes vin & öl ut mot kopiösa mängder av sötsaker och fett. Vi avslutade i och för sig dagen med att laga halloumirulle och titta på Fucking Åmål hemma hoa mig.

Igår var första dagen som anställd förskollärare. Det känns rätt fett faktiskt. Vi är ju inte i barngrupp än, så vi är bara extremt viktiga förskollärare med block, penna och kamera: ute på ett mission.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Sista kapitlet

Idag är min sista dag på Telge förskola. Det känns sorgligt, för jaf har kommit in i gruppen väldigt bra och jag kommer sakna att vara med mina små kompisar varje dag. Men samtidigt är jag så peppad över att min förskollärartjänst på Vattentornets förskola börjar på måndag! Äntligen får vi sätta igång arbetet med att starta upp den! Jag har så mycket i mitt huvud som jag vill få ut och få i bruk så det ska bli riktigt kul att träffa mina arbetslagsledare och de andra två nyexade tjejerna på måndag. Det är nämligen vi som kommer börja med allt planerande. Den 13e augusti kommer resten av gänget!

Dagen till ära hade jag med mig "Kajsas kletkaka med vit choklad och citron". Det tyckte jag mina kollegor var värda och den verkade uppskattas av alla! Och jag fick en presentförpackning med belgisk choklad av mina kollegor från avdelningen jag jobbat på. Så fint. Jag blev rörd!

Published with Blogger-droid v2.0.4

En ledig dag

Igår var det mitt i veckan-ledigt. Det är så härligt. Jag älskar när man får ett avbrott mitt i en arbetsvecka. Hilda var med sin pappa mellan 10-14 och då hängde jag med Ebba. Vi gick på spinning, sen lagade vi lunch hemma hos mig och därefter tog vi en runda på stan där vi även hämtade upp Hilda. När hon lämnades över var hon supertrött så då tog vi en promenad. Väl hemma igen kollade jag och Ebba hotell och nu har vi äntligen bokat det! Vi hittade ett riktigt schysst hotell (enligt bilder och beskrivning i alla fall!) för ett riktigt bra pris! Totalt har vi betalat 2980 kronor var för både flyg och hotell. Det känns både rimligt och värt!

Published with Blogger-droid v2.0.4

Igår var en utmattande dag. På olika sätt. Först jobbet. Inga konstigheter, men ändå en åtta timmars arbetsdag. Man är ju inte helt pigg när man slutar. Dock gick jag tidigare igår. Jag skulle nämligen på möte på Familjerätten med Hildas pappa. Vi möttes några minuter innan avsatt tid, och dessa minuter var tydligen för många för oss att spendera på tu man hand. Det är egentligen inte konstigt att vi hamnar i konflikt på så kort tid, vi har way too much i bagaget. Mötet gick i alla fall hyffsat bra. Åtminstone rent praktiskt. Känslomässigt sätt var det en röra. Jag kände mig så fruktansvärt arg vid ett par tillfällen och eftersom det var varken smart eller lämpligt att skrika så kom tårarna istället. Jag tänker inte gå in på vad vi pratade om, men en sak vill jag ändå berätta. Lena, som vi pratade med, frågade vad vi hade för mål med vår framtida relation. Vi var överens om att det vore bäst om vi så småningom kunde prata i mer än en minut per överlämning, för att visa för Hilda att mamma och pappa inte är ovänner. Därefter.frågade hon mig om jag kunde se att det var möjligt att nå det målet.någon gång i framtiden. Min spontana reaktion var, som alltid,"nej!, inte en chans - jag hatar honom." Men när jag tänkte efter kom jag på hur oerhört långt jag har kommit i min process att gå vidare. För bara tre månader sedan låg jag utslagen på en säng hemma hos mina föräldrar och grät dagarna i ända med en enda känsla: jag kommer aldrig må bra igen. Aldrig någonsin. Jag blev så arg när Ni (ni vet vilka ni är) sa att jag visst skulle må bra. Att jag skulle få ett fantastiskt liv och att jag skulle stå stark när stormen var över. Nu är jag så glad över att Ni hade rätt och jag tycker så mycket om Er för det. Har jag kommit så långt på tre månader så borde det inte vara omöjligt att komma ännu längre, så sa jag till Lena.

När jag är på botten, när jag känner mig ensam och otillräcklig så ska jag försöka tänka på vilken resa jag har gjort. Att jag faktiskt överlevde det värsta som hänt mig i mitt halvlånga liv. Klarade jag det ska jag nog fan kunna ta mig igenom sömnlösa nätter och brist på närhet ett tag framöver.

Efter mötet hämtade jag Hilda på förskolan, sedan hämtade mamma upp oss och så åkte vi hem till henne (och pappa ofc). Jag hann inte mer än packa ut oss ur bilen innan det var dags för nästa aktivitet. Jag sa puss och hej till Hilda och mamma och sprang till tåget där jag mötte Towe. Vi skulle nämligen på fotboll! Towe hade fått två gratis biljetter till en träningsmatch mellan Sverige och Serbien. Det var riktigt fett, även fast jag inte är intresserad av fotboll så rycktes jag med i stämningen av 20000 skrikande supportrar. Kan man annat än haka på då liksom? Det var hur som helst ett perfekt avslut på en jobbig dag för jag hade så himla kul med Towe, det var en perfekt date för oss.

Tack och adjö. Nu ska jag sova!

Published with Blogger-droid v2.0.4

I juli är det jag och Ebba som flyr landet, jobb och inte minst Hilda för en grym shoppingresa (och lite fest såklart!) till bästa London! Än så länge är flyg och barnvakt bokat och på onsdag ska vi bestämma vilket hotell vi vill bo på. När vi började smida dessa planer pratade vi om att boka det billigaste vi kunde hitta typ (dock med krav på tvåbäddsrum och egen toalett!) men nu har vi börjat kika efter lite annat. Är det någon som har tips på nåt bra hotell i centrala London så får man gärna dela med sig! Jag har bara bott på hostel och delat rum med mina tjejkompisar och massa skumma italienare typ, förutom när jag var med familjen (då var det lite mer fancy än så).

Alltså jag är så peppad! Jag är peppad på att börja min förskollärartjänst på Vattentornets förskola nästa måndag, jag är peppad på att gå ut med några av världens bästa tjejer på lördag, jag är peppad på att springa Trosa stadslopp den 29/6, jag är peppad på att hänga i Mariefred hos Charliene med våra gamla gymnasieklasskompisar, jag är peppad på London (hello...!) och jag är så sjuuuukt peppad på att min älskade vän Rebecka kommer hem den 10/8!! Hon har varit bosatt i Australien sedan februari och har således inte kunnat ta sig till Sverige emellanåt som hon brukar kunna när hon bor i Danmark. 

Jag håller tummarna för livets kanske hittills bästa sommar! 

Helgen i ord

Åh jag har haft en så bra helg. Hilda har varit på toppen humör och likaså jag.

I lördags när Hilda var med sin pappa så var jag hemma hos Linnéa och fikade. Vi var ett glatt gäng och vi youtubade (det är ju typ ett helt ord, åtminstone ett begrepp!) eurovisionlåtar och låtar som vi lyssnade på i de tidigaste tonåren, och tidigare än så.

På kvällen kom Ebba och Oliver (Ebbiver) över och vi åt pizza & godis samt tittade på Inglorious basterds. Skitbra kväll.

Hela söndagen spenderades åt att tvätta. Emellanåt hann jag gå ut på promenad med Hilda och mina föräldrar kom även förbi på fika. På kvällen vankades det Big brother-final hos mig. Vi var fem hängivna fans (eller inte...) som satt bänkade framför tv:n med händerna i godisskålen. När spektaklet var över gick det inte många minuter innan jag låg däckad i min säng.

Idag känner jag mig mer död än levande, men det gör inget för jag har fan mått bra denna helg.

Published with Blogger-droid v2.0.4

Helgen i bilder

Published with Blogger-droid v2.0.4

Farväl

Igår var jag i Västerhaninge på begravning. Min käre morbror Berth gick bort alldeles för snabbt och plötsligt. Det var en väldigt fin ceremoni och det fick mig att tänka på väldigt mycket. Dels på vilken glad, omtänksam och omtyckt man min fina morbror var, och även på min sorg över min nuvarande livssituation. Även om jag mår så mycket bättre idag än vad jag hade kunnat tro back then, så kommer jag ofta att tänka på att livet inte alls blev som jag trott och det gör mig så ledsen.

Att gå på begravning brukar ofta vara en påminnelse till att tänka på och visa uppskattning för alla man älskar och bryr sig om. För det är läskigt lätt att glömma bort när tiden går så jävla fort. Jag har dock under de senaste månaderna fått så mycket hjälp och stöd av fina människor att jag blir alldeles rörd och tårögd när jag tänker på det/er. <3

Idag har jag varit usel på att uppskatta vad jag har i livet. Det har varit en helt värdelös dag. Hilda var väldigt hostig och trött imorse så jag tog beslutet att vara hemma. Det fick jag bittert ångra. Vid lunchtid nån gång fann jag mig själv liggandes på golvet, gråtandes ikapp med mitt älskade hjärta. När hon äntligen lugnat ner sig och satt och åt päron med glad min kunde jag ändå inte låta bli att gråta. Jag är så trött och så less på att behöva vara allt och klara allt. Och jag är trött på att alltid ha sällskap men att jag ändå ofta känner mig ensam.

Published with Blogger-droid v2.0.4