Fest och pest

Igår var jag på inflyttningsfest hos Linnea. Därefter blev det utgång, i Södertälje of course. Det var en kväll full av skratt, vin och kärlek. Det fick mig att känna mig stark. Jag kände att "det här är ändå viktigast". Att få vara omgiven av människor som man tycker om, och som tycker om en. Jag fick dessutom sällskap med mig hem, i form av Ebba. Finaste Ebba som har kommit att betyda så mycket för mig. Jag är så glad att vi kommit varandra så nära.

Vi vaknade vid halv tio med lätt huvudvärk och trötta kroppar. Sedan la vi oss i soffan istället och summerade gårdagen och uppdaterade varandra om dagens känslostatus. Jag kände mig fortfarande ganska stark. Vi skiljdes sedan åt, hon gick hem och jag gick mot mina föräldrar där Hilda var. Från känslan av att vara stark - till känslan av att vara sviken. På e.minut. Från det ena till det andra. Jag blir så ledsen av att tänka på att det Han har gjort mot mig har jag tidigare gjort mot någon annan. Jag blir så ledsen av att tänka på att jag har orsakat sådan sorg och smärta hos någon annan. Samma sorg och smärta som Han nu har orsakat hos mig. Jag har hela tiden varit medveten om att jag har gjort bland det värsta man kan göra mot någon som man en gång älskat och levt sitt liv med. Men först nu förstår jag. På riktigt. Karma. Det är vad det är.

Published with Blogger-droid v2.0.4