Det bli alltid värre framåt natten (word)

Jag känner mig så stark under dagarna. Som att de mörka tankarna är lättare att hantera. Det är så mycket annat som distraherar. Vardagsbestyr, vänner, familj och allra mest Hilda. Men så kommer kvällen och Hilda ska sova. Plötsligt blir den starka och sammanbitna Lisa så liten och svag. Ensam i mörkret med endast mina tankar som sysselsättning och sällskap. Tankar om hur livet egentligen skulle vara. Tankar om att jag ångrar allt, men ändå inget. Ångesten tar sig uttryck i tårar, och ibland i ofrivillig andnöd. Eftersom jag ska vara den bästa jag bara kan under dagarna när Hilda är vaken samlar jag på mig en jävla massa panik i kroppen. Så på kvällen brister det.

Paul (som alltså inte stavas Pål) bad mig att reflektera över hur pass stor del varje dag som jag ägnar åt att tänka på Honom, och hur stor del jag ägnar åt att tänka på mig själv och sånt som får mig att må bra.

För visst ska alla få vara huvudrollen i sitt eget liv?

Published with Blogger-droid v2.0.4