Utgång vs. hemgång

På Facebook läser jag om lill-lördag och rosévin, men själv sitter jag på tåget på väg hem. Eller nja, hem till mina föräldrar där Hilda sover nu ikväll. Känner ni igen känslan av att vara den enda i hela världen som känner sig ensam? Den enda i hela världen som inte har några planer för kvällen, den enda som ligger hemma och trånar efter närhet. Jag sitter på tåget och tittar på alla människor som passerar och på de som sitter ensamma och stirrar ut i intet. Även om deras fysiska massa vittnar om att de är ensamma så känns det som att de ändå är på väg till någon, eller väntar på någon. Det sjuka är att jag ju också är det. Jag är på väg hem till världens bästa föräldrar och till världens finaste tjej som jag älskar så högt. Ändå lägger jag ner mer energi på sekunderna av total ensamhet än de när jag faktiskt är omringad av människor som jag så mycket tycker om. Och älskar. Ändring på det. Absolut.

Nu ska jag hem och lukta på Hilda. Och så ska jag sluta på Imogen Heap's "Hide and seek". Snacka om att försöka hitta medel för att må lite sämre. Nu blir det Håkan Hellströms "Förhoppningar och regnbågar" istället. Pepp!

Published with Blogger-droid v2.0.4