Idag har jag varit själv i ganska många timmar. Jag passade på att träna, plugga och titta på Desperate housewives. På eftermiddagen när Hilda kommit hem slöt vi samman med Ebba och Amanda. Vi handlade mat och drog hem till mig för att avnjuta den. Så värt, både med maten och sällskapet!
När de gått satt jag och pratade i telefon med en av de få som känner Honom. Vi pratade i en timme och tjugo minuter och det var ett så bra samtal. Hon beskrev hans sätt att leva och tänka på precis samma sätt som jag gjort till mina vänner och min familj. Hon menade också att hon/dom förstår att han inte beter sig normalt, inte friskt. De sörjer också att allt blivit så fel och att de inte kan hjälpa varken honom eller mig. Jag känner mig så upplyft av att känna deras stöd, att de står på min sida. Inte för att de har valt sida utan för att de inte slänger bort mig även om de så lätt kunnat. Vi bestämde att vi ska se till att ses, för det vore så ledsamt om vi inte fick göra det igen, bara för att Han har sabbat allt.
Nu ska jag sova. Förmodligen kommer jag drömma om kärlek och närhet, som varje natt. Det är helt galet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar