Lägenhet, hyllor och semlor.

Det var cirka 40 studenter som hoppade av stationen Thorildsplan samtidigt som mig imorse. Samtliga 40 studenter gick snabbt om mig och gick med raskt tempo upp för alla hundra (nästan...) trappsteg. Och ensam kvar, långt bakom alla andra gick jag. I mitt långsamma behagliga tempo. Snacka om att bli exkluderad i ett stressigt samhälle.

Igår hade jag och Mange smygpremiär i den nya lägenheten. I lördags var vi nämligen på Ikea och shoppade loss. Vi köpte bland annat två låga bokhyllor med kvadratiskafack (ni vet), en byrå, en dvd-hylla, bestick, kastruller, m.m, etc, osv. Ikea är ju verkligen paradiset på jorden. Det går ju verkligen inte att INTE go nuts där. Och att de dessutom hade stora fina semlor för 5 (!!) kr styck gjorde ju hela upplevelsen ännu bättre. (Jag som inte skulle äta en semla innan fettisdagen...)
Hur som helst så ägnade vi söndagen åt att skruva ihop möbler. Eller Mange skruvade och jag gav instruktioner. Ett bra team var vi. Vi körde dessutom dit fem kartonger samt mina skor och väskor. Vi tänker att det är bra att ta lite i taget. Och idag ska vi (återigen, Mange) börja måla. Vi ska åka och hämta färg från Södertälje färghandel som våran fastighetsägare ska stå för. Schysst liksom.

Mat och sånt

Mmmm, Yoplait!! Jag skulle lätt kunna fylla mitt lilla kylskåp med dessa!

Dagens lunch, broccollisoppa med ädelost och creme fraiche!

Magen, förra veckan. (Vecka 30 + 5)

Varning för känsliga tårkanaler.

Jag märker av att de berömda hormonerna existerar i min kropp och i mitt sinne när jag bryter ihop och gråter över att slå i en känslig nerv i knät. Jag menar, 5 minuters tårar pga av en liten motgång. What's next?

I-landsproblem?

Vad är dealen med mjukisbyxor? Jag kan mycket väl förstå att killar har det när de vill ha nåt lite skönare än jeans, jag menar de har ju typ inget annat att välja på. Förutom typ linnebyxor och det borde inte ens få existera. Möjligtvis svarta...
Hur som helst så förstår jag inte tjejer som envisas med att gå runt med mjukisbyxor "för att det är så skönt" när det finns så mycket snyggare och minst lika sköna alternativ. Tex ett par strumpbyxor och en klänning? Tycker man att strumpbyxor sitter åt eller nåt så kan jag ju tipsa om gravidstrumpbyxor! De sitter på plats utan att sitta åt. Eller förslag nummer två, ett par leggings i valfritt material och mönster (exempelvis ett par i sammet eller ett par militärgröna?) tillsammans med en stor skjorta eller tunika. Hur skönt som helst och det går att variera efter egen smak.
Mjukisbyxor passar utmärkt i sitt eget hem alternativt på gymmet. För där ska man INTE ha leggings!
Det jag menar med detta är att det ska vara kul med kläder. Ha inte kläder bara för att du måste.

Hett

Alltså jag hörde att magtröjan är het igen. Så jag kör på det!

P.s. Jag lovar och svär att jag kommer sluta upp med bilder på min mage så fort lilltjejen kommit ut. D.s.

Mm, semla...

Nu ligger jag nedbäddad i soffan och tittar på Walk the line. En utmärkt film enligt mig. I min mun befinner sig ett stackars tuggummi som blir brutalt söndertuggat av mina sötsugna tänder. Helst av allt skulle jag vilja ha en fet semla. Men, jag lovar mig själv varje år att inte äta en semla förens tidigast, absolut tidigast, 1a februari. Och det lyckas jag alltid hålla, hur mycket det än vattnas i munnen när jag ser dom överallt. Och läser om dom! Uppenbarligen har majoriteten av mina facebook-vänner satt tänderna i en. Men jag är stark! (Eller inte...)

Klagosång

Just nu känner jag att ingenting flyter på. Inte ens de delar som jag känt att jag kan vara med att påverka för att göra vardagen lättare har gått vägen. Det är givetvis skolan jag pratar om. Min tre veckor långa praktikperiod verkar bli precis så lång och jävlig som jag hade förutspått. Jag mailade min handledare och frågade henne om jag kan få gå halvdagar och samtidigt få full närvaro just för att det kommer vara tungt för mig att skutta omkring med barn hela dagar. Och jag trodde ändå att hon skulle vara human nog att kunna godkänna detta. Men nej nej. Här ska gås minst 5 timmar om dagen. Det är alltså 1 timme mindre än vad vi normalt ska vara där per dag. Sååå generöst. Verkligen. Åh tack. Det kommer kännas så braaa. Jag förstår inte varför hon inte kan försöka sätta sig in i min situation. Och seriöst, för vems skull är jag där? FÖR MIN EGEN!

Och nu sitter jag på en föreläsning som bara repeterar precis allt som vi redan gått igenom i den här utbildningen. "Ska alla få vara med och leka?" "För vems skull har vi samlingen?" Tyst med er. Gå vidare.

Kjolar

På sistone har jag köpt tre kjolar. Tre kjolar med tighta midjor.

Gissa om jag längtar till efter magen-tiden (dvs. lilla baby-girl) och sommaren!

Urban outfitters, 289 :-

H&M, 75 :-

H&M, 100 :-

Rebecka aka. Godiz 22 år!

Vad är det för en dag? Är det en vanlig dag?

Nej det är ingen vanlig dag för det är Rebeckas födelsedag!

Hurra hurra hurra!

Lyssna

Lyssna på Colbie Caillat - Capri.

Det är en rar låt som handlar om graviditet, den gör mig lugn.

Dunkadunka

Bom bom bom bom bom bom bom bom.

Mitt hjärta slår tunga snabba tag.

Så får jag till och från helt utan förvarning och ibland är tajmingen mer eller mindre passande. Som nu. Jag sitter i soffan och försöker få ihop på den här helvetestentan, men att sitta lutandes över datorn när man har andnöd och hög puls är inte optimalt. Nu vill jag bara lägga mig ner i sängen och checka ut i ungefär en timme, men då blir det så satans svårt att komma igång igen.

Ännu sämre tajming är det när jag sitter på pendeltåget. Den långa resan känns aldrig så lång som när jag sitter fast med massa äckliga människor och varma vinterkläder i kombination med ett hårt bultande hjärta.

Nej. Nu gör jag det. Jag lägger mig ner. Hälsan får gå före tentan.

Kom

Åh vad jag aldrig tröttnar på det lilla liv som växer, rullar runt och sparkar i min mage.
Men åh vad jag bara vill hålla henne i mina armar.

Kärlek

Det är konstigt hur man kan ha hört en låt några gånger, men att man helt plötsligt ur tomma intet bara känner och förstår. Man känner så pass mycket att man till och med fäller ett par tårar på tunnelbanan. Kan det bero på att jag bara har sovit fem timmar i natt, eller är det pga graviditeten? Eller får den mig helt enkelt bara att må så bra att känslorna måste komma ut via mina tårkanaler?

"Jag tog en kula för dig och fick en smula tillbaks. För dig ska jag göra det tusen gånger om."

Jag tycker att det är så fruktansvärt vackert. Han skulle kunna ta en kula för mig. Det vet jag.

Lite olika.

En skojig mask i leksaksaffären.

En mysig nyårsafton med tomtebloss och Monopol.

En relativt liten mage i vecka 28.

1 år senare...

Igår var en fin dag. Det var min och Manges årsdag. Vi började dagen med nybakta scones, fortsatte sedan med en bio och middag inne i stan. Allt i ett väldigt lugnt och avslappnat tempo. När vi kom hem på kvällen gick. Mange och hyrde en film. När han var i videobutiken ringde han och kollade med mig vilken film han skulle hyra. Vi var rörande överens om att hyra en film som hette Unthinkable. Sedan satte vi oss i soffan med de scones som fanns kvar och med en film som det visade sig att vi redan hade sett för ett tag sen. Lyckligtvis var filmen lika bra andra gången.

Cravings

Igår vid 21-tiden låg jag och mange i soffan och tittade på (en dålig) film. Någon gång under filmen säger en av karaktärerna att de ska äta paj. Denna mening fastnar i mitt huvud vilket resulterar i cravings efter äppelpaj. Jag har liksom aldrig i mitt liv tidigare blivit sugen på just äppelpaj. Mange som tar sin blivande pappa-roll på fullaste allvar ansåg att det var hans plikt att gå ner till café milano och köpa en bit äppelpaj till mig. Trots mitt enorma sug försökte jag få honom att stanna hemma men grabben är envis. Typ en kvart efter att han gått hemifrån får jag ett sms där det står att milano hade hunnit stänga. Jag fick riktigt dåligt samvete och kunde knappt titta honom i ögonen när hem ledsamt kom in genom ytterdörren, vit som en snögubbe. Han mumlade nåt om att det luktade sopor, gick och hämtade soppåsen och gick utanför dörren till sopnedkastet. 10 sekunder senare kommer han instudsandes med ett brett leende på läpparna och med en papppåse i handen. Och där låg en fet bit äppelpaj och två små byttor med vaniljsås. Det är kul med fina överraskningar tycker jag.

Idag hände typ samma sak igen. Det där med cravings alltså. Vi tittade på masterchef och där lagades rabarberpaj. Rabarberpajen satte sig genast i huvudet på mig men jag lyckades glömma bort det där för en stund. Trist nog så bytte jag kanal där ett par satt på restaurang och kvinnan skulle precis beställa just rabarberpaj när jag började titta. Liksom vafan. Så nu är Mange på konsum och handlar. Gulle.

Ännu mer idioter.

När man är gravid är det ju vanligt att hormonerna spökar lite. Det brukar ofta komma ut i aggressivitet eller tårar. Jag känner mycket vrede. Man skulle ju kunna tro att allt går ut över Mange, men faktum är att jag oftast är väldigt lugn med honom. De som får ta de hårda smällarna är människor som för mig är totala främlingar. Tex personalen på det nyöppnade konsum vid oss. Det är en väldigt bra affär på många sätt och vis. Men personalen, seriöst. Jag förstår inte hur så inkompetenta ungdomar kan få jobb. Om någon glömmer sin basilika på rullbandet och sedan beger sig ut till bilen på parkeringen och börjar packa in sina varor är det inte (INTE!) tjejen i kassans uppgift att lämna nästa kund för att hjältelikt springa ut till parkeringen med basilikakrukan som om det gällde liv eller död. Och det är inte (INTE!) kundens uppgift att springa bort till grönsakshyllorna och kolla priset på salladen för att tjejen i kassan inte vet det själv.
När såna här saker sker blir jag inte trevlig. Jag berättar inte för tjejen i kassan att hon är en inkompetent idiot, men jag visar det med min ondskefulla blick och mina livsfarliga suckar. Men jag säger bara passa dig! Nästa gång nåt sånt här sker är jag inte säker på att jag kommer kunna hålla käften. Nästa gång kommer hulken fram.

Idioter

Jag läste precis om en sjuk grej på text-tv.

Det var en 29-årig man som körde rattfull (med 1,9 promille i blodet) i 150 km/h. I bilen satt hans barn, utan säkerhetsbälte. Han har nu dömts till 1 månads fängelse för grovt rattfylleri.

Det sjukaste med denna historia är mannens bortförklaring:

"Mannens version var att de stannat till vid en p-plats efter en fisketur. Där hittade han en Coca cola som han drack utan att veta att den innehöll alkohol.!

Seriöst!? Jävla pucko. Hur troligt låter det? För det första, att dricka ur en öppnad colaflaska som man hittar längs med vägen känns ju väldigt vidrigt. Och för det andra, booorde han inte känt att det smakade lite alkohol medan han klunkade i sig det? Jag menar han hade ju ändå 1,9 promille i blodet. 1, 9 promille smakar en del alkohol. Och liksom, vad trodde han? Att han skulle få ett mildare straff? Jag tycker att det är läskigt att vem som helst får bli förälder.

Glassigt

Jag och Mange kollar lite titt som tätt på blocket efter en soffa och en sängstomme till nya lägenheten. För ett par dagar sedan såg vi en annons med en sängstomme och två nattduksbord från Ikea för 1000 kronor. Det lät ju bra, tyckte vi. Det enda kruxet var att killen (som också hette Magnus) inte hade lagt upp bilder på föremålen. Så jag mailade helt enkelt honom och bad honom att skicka ett par bilder så man liksom kunde se att prylarna faktiskt existerar. Dagen efter får jag ett mail tillbaka från honom där han skriver nåt i stil med "Ja, bilderna kommer under dagen" Detta var ju inte en så lustig historia, tänker ni. Men, det lustiga var att mailet och mailadressen var signerad Magnus Schmidt. MANGE SCHMIDT! Haha. Äsch.

Paniiik (niiiiik!)

Ja men det känns ju kul (inte) att min hoppfullhet för den kommande kursen redan har spruckit, sprängts sönder i miljoner delar. Jag skulle egentligen sätta mig med min tenta som planerat men tänkte att jag först kunde spana in kursbeskrivningen och schemat inför nästa kurs. Det skulle jag inte ha gjort. Vi ska seriöst ha 5 (FEM!!) examinerande uppgifter under 10 veckor. Litteraturlistan innehåller 13 titlar innehållande ca 1746 (!!!) sidor plus (+!!) valbar litteratur omfattande ca 800 sidor! Liksom va!? Och dessutom, dessutom (här kommer nästan det värsta) ska vi vara ute på Vfu (praktik) i 3 (TRE!) veckor! Alltså min stackars kropp orkade inte med Vfu i fyra veckor när jag var i vecka 21-24. Hur (huuuur?) ska jag orka med det när jag är ytterligare 10 veckor gången? Jag känner att det här inte var bra för mig. No no. Inte alls. Mitt psyke orkar inte. Jag stressar upp mig alldeles för lätt.

Och nu (just nu) förväntas jag sitta och skriva på tentan till pågående kurs.

Det snurrar i min skalle.

Gott nytt 2011

Så var år 2010 avklarat. Det var ett bra, intensivt, roligt och händelserikt år. Men nu är jag grymt taggad på det kommande året. Jag står inför mitt livs hitills största utmaning och jag längtar så. Vi båda längtar. Jag har aldrig sett fram emot januari och februari så lite som i år. Januari och februari har aldrig känts så långa och meningslösa som i år. Men det är bara att bita ihop, räkna veckorna och klappa på magen så går det nog fort.
Idag har jag varit hemma hos mamma och pappa och skrivit mer på tentan. När jag kom dit hade jag skrivit 1870 ord, nu är jag uppe i 2507. Imorgon tänkte jag slutföra uppdraget och sedan känna mig ledig i nästan en hel vecka till. Den 14e januari slutar min pågående kurs och den 17e startar nästa. Jag ska gå en specialpedagogisk grundkurs. Jag hoppas att den är tillfredsställande så att tiden går fort. Och känner jag att det är för svårt har jag turen att ha en mamma som är proffs just på det ämnet. Kursen är 10 veckor och borde enligt min tidsberäkning avslutas typ den 25e mars, vilket är 1 dag före utsatt datum. Jag lever verkligen på marginaler. Återigen är det tur att mamma är ett specialpedagogiskt proffs som jag kan ta hjälp av till en eventuell tentainlämning 1 dag innan utsatt födelsedatum.
2011 ska bli grymt.