Även denna dag kom att bli händelserik. Första halvan av dagen spenderades med båda mina kusiner, på pappas sida, samt med deras barn (men inte alla tyvärr!) och mina föräldrar. Det blev lunch, fika och bra samtal. Uppdateringar om livet, det ena värre än det andra kan man säga.
Därefter tackade jag & Hilda för sällskap och hjälp för de tre senaste dagarna/nätterna och begav oss hem. Även om det är väldigt bekvämt och tryggt hemma hos mina föräldrar så tror jag att en viktig del i min komma vidare i livet-process är att tackla vardagen här hemma. Försöka börja bli lite bekväm med de tysta, ensamma kvällarna. Lyckligtvis väntade vi besök just idag! Siamak, en vän från tiden på Oktoberteatern, hörde av sig till mig nu i veckan och förklarade att han ville bidra med sitt stöd och eftersom jag alltid har känt ett stort förtroende för honom blev jag väldigt glad över detta. Till historien hör väl också att vi inte setts ordentligt på ca sex år. Men med vissa personer spelar det liksom ingen roll. Det är så häftigt. Det var dessutom roligt att få presentera Hilda för honom.
Det jag har tänkt, och pratat om, mest idag är svek och förtroende (eller snarare bristen på förtoende) Svek kan yttra sig på olika sätt. Antingen genom lögner, undanflykter eller elaka handlingar. Att ha förtroende för någon kan ju komma att straffa sig, även om det föds genom goda tankar. Jag är så rädd att jag inte ska våga lita på nya bekantskaper. Man kan ju aldrig vara riktigt säker. Jag kommer ju aldrig kunna läsa tankar, hur mycket jag än vill. Det känns som att jag inte kommer våga ge så mycket av mig själv eftersom risken finns att jag kan förlora på det. Förlora mer och mer av mig själv. Jag är så rädd för vad andra ska tycka om mig. Jag är rädd att dom ska tycka att jag får skylla mig själv, att jag borde vetat. Att jag inte borde varit så naiv. Att det är mig det är fel på. När jag berättade det för Siamak så spände han blicken i mig, jag såg verkligen att han menade allvar, och så sa han "Det har ingenting med dig att göra. Lova mig att inte tänka så."
Man gör så gott man kan.
Jag förstår dig helt de är som jag hade skrivit de själv. De är honom felet ligger hos och han förstår nog inte hur mycket han sårar när han gör som han gör och de är tragiskt att han inte förstår sina handlingar, de är ju människors hjärtan och tilliten till en annan människa han leker med. Tragiskt att han inte vet bättre tycker jag. Men ge inte upp de kommer bli bättre sakta sakta men de kommer ta tid.
SvaraRadera