På bilden ser ni Hildas tappra försök till att lära sig krypa. Det vill sig inte riktigt. Hon kommer bara bakåt. Långa sträckor kommer hon, men ändå "bara" baklänges.
Kanske ska vi se detta som en gåva? "Vänta bara till hon börjar krypa och gå. Då blir det ett jävla springande, inte en lugn stund!" - så har ni sagt, ni mer erfarna.
Det är alltså skönt att fortfarande kunna veta var man har henne hela tiden. Förutom när hon backat in i nåt hörn i vardagsrummet, men då brukar vi få höra lite klagosång som en liten reminder...
Published with Blogger-droid v2.0.2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar