Här sitter jag och håller upp tummen lite blygsamt.
Jag skulle bara vilja ge mig själv några berömmande ord. Det är visserligen ord som flera av mina nära och kära sagt till mig under hela hösten, men som jag inte riktigt kunnat ta in förens nu.
Denna höst har för mig bestått av både mammaledighet och plugg på heltid. Jag har skrivit två examinationer och en c-uppsats samtidigt som som jag ägnat tid, fokus och energi åt världens härligaste energiknippe.
Livet med en bebis är underbart men ack så oförutsägbart. Jag har inte haft möjlighet att ägna mig åt plugg samtidigt som jag varit ensam med Hilda och därför är jag så oerhört tacksam över all hjälp jag har fått av både mamma & pappa, av Hildas farmor och inte minst av världens bästa pojkvän tillika sambo och pappa till vårt barn.
Det som jag under andra halvan av hösten och i början av detta år har sysslat med är sluttampen av min utbildning, alltså mitt självständiga arbete. Det är första gången jag skriver ett så stort och omfattande arbete och jag har därför många gånger tvivlat på mig själv och velat ge upp.
Men nuu är jag fan klar!!! Det känns så jävla grymt att ha fixat detta. Dessuton utan en skrivpartner (vilket nästan alla andra studenter hade) men med väldigt värdefull hjälp av min kunniga mamma.
Eftersom jag var hemma förra halva våren när Hilda föddes så har jag 15 hp kvar. Dessa ska jag ta på halvfart nu under hela våren så till sommaren är jag helt färdigutbildad (för denna gång!) och kan äntligen titulera mig som Förskollärare och till hösten får jag börja utforska mitt nya yrke!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar