Länge har jag gått och suktat efter ett nytt ytterplagg. Ett plagg med lite stil och karaktär och som inte skulle vara svart, grått eller mörkblått. Precis som alla dagar (nästan) gick jag på stan med Hilda. Vi gick som vanligt in på H&M, rakt in till reahörnan. Där hängde dena mörkt röda, i mina ögon vackra skapelse. Jag tittade på prislappen (japp, jag tittar på prislapparna även på H&M) och där stod det 599 kronor. Den hängde vid reavarorna, men ingen av kapporna var reamärkta. Visserligen var det ändå inget dyrt pris för en jacka, men för dyrt för min tunna plånbok just där och då.
Dagen därpå gick jag åter igen in på H&M, denna gång med Ebba som sällskap. Hon visade sin blivande midsommarklänning och jag visade "min" kappa. "Den känns verkligen du, Lisa" sa hon. Därefter fångade hon en av personalen och frågade hur mycket kappan egentligen kostade varpå svaret blev 200 kronor. Jag var helt enkelt tvungen att köpa den.
Jaa, det var historien om hur den fina, röda (och efterlängtade) kappan blev min.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar