Solinalicious

Nu sitter jag på tåget på väg hem från handledning till min c-uppsats. Detta handledningstillfälle gav mig ångest och gjorde mig deppig. Precis som hela existensen av den här jävla uppsatsen. Det är inte det att jag tycker att det är en omöjlig uppgift, det är det faktum att jag inte har tillräckligt med tid! Det är förmodligen inte meningen att man ska ha en bebis samt en sambo som jobbar nästan heltid när man skriver c-uppsats men liksom nu är det så! Och det går att hitta tid till att skriva, men det blir ju på bekostnad av andra saker. Om jag ska hinna skriva så mycket som uppsatsen egentligen kräver blir det att jag sitter och skriver på förmiddagen fram tills när Mange ska åka till jobbet vid 14 och så får Hilda agera stafettpinne. Men då finns ju varken tid för oss som familj att umgås eller tid för mig att träna, som liksom är mitt enda fritidsintresse! Plus att när man skriver på en jävla uppsats och stressar över det så vill man pigga upp sig/tillfredsställa sina begär med socker, socker, socker och fett. Summan av kardemumman blir då alltså en tjock och inte så glad Lisa. Det ska jag fan skriva in i uppsatsens resultatdel. Följande resultat kan jag se: samling i förskolan är bra, samling i förskolan är dåligt och slutligen, jag blev tjock.

Prioriteringar, diciplin och motivation. Det är svåra grejer.

Published with Blogger-droid v1.7.4