Klockan är nu tjugo i åtta. Jag vet inte om jag är glad eller bara besvärad av att vakna av en massiv svettattack. Det fina i kråksången är ju att det betyder att det är fint väder ute i alla fall, även om vi råkar ha oturen att ha morgonsolen gassandes mot alla våra fönster i lägenheten.
Senare ska vi nog gå och hjälpa mamma att sy Hildas dopklänning. Kanske kan jag sitta och sola mig lite på altan samtidigt.
Och kanske, om jag har tur (och ork...) kan jag lämna Hilda där och springa iväg på utejympa, alternativt bara springa.
Published with Blogger-droid v1.7.2
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar