tisdag 3 maj 2011

Tankar om fejjan

Facebook är ju verkligen ett spännande fenomen.
Tänk att man (jag) har 276 så kallade vänner där, och då har jag ändå deletat de som känns mest överflödiga.
Jag kan inte påstå att jag skulle hälsa på alla dessa 276 individer om jag såg dem på stan, så kan jag då kalla dem för kompisar?
Jag menar, senast idag hade jag ögonkontakt med en gammal klasskompis från lågstadiet men det var ju ingen av oss som ens gjorde en antydan till en liten hälsning. Inte ens ett sånt där "vi känner igen varandra-leende" Nej nej, total diss från bådas håll! Vid det tillfället hann jag till och med tänka "Fan att det inte är läge för solglasögon" (för det är ju för övrigt det bästa hjälpmedlet till att slippa hälsa på folk på stan!)

Men varför gör man såhär? Ett hej snarare förgyller än förstör! Tjejen jag såg idag känner jag förvisso inte längre, men jag känner mig ganska 100 på att hon är en fin människa liksom. Vad vinner jag på att titta bort? Det är så jävla typiskt mig!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar