Mitt hjärta slår tunga snabba tag.
Så får jag till och från helt utan förvarning och ibland är tajmingen mer eller mindre passande. Som nu. Jag sitter i soffan och försöker få ihop på den här helvetestentan, men att sitta lutandes över datorn när man har andnöd och hög puls är inte optimalt. Nu vill jag bara lägga mig ner i sängen och checka ut i ungefär en timme, men då blir det så satans svårt att komma igång igen.
Ännu sämre tajming är det när jag sitter på pendeltåget. Den långa resan känns aldrig så lång som när jag sitter fast med massa äckliga människor och varma vinterkläder i kombination med ett hårt bultande hjärta.
Nej. Nu gör jag det. Jag lägger mig ner. Hälsan får gå före tentan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar