Cravings

Igår vid 21-tiden låg jag och mange i soffan och tittade på (en dålig) film. Någon gång under filmen säger en av karaktärerna att de ska äta paj. Denna mening fastnar i mitt huvud vilket resulterar i cravings efter äppelpaj. Jag har liksom aldrig i mitt liv tidigare blivit sugen på just äppelpaj. Mange som tar sin blivande pappa-roll på fullaste allvar ansåg att det var hans plikt att gå ner till café milano och köpa en bit äppelpaj till mig. Trots mitt enorma sug försökte jag få honom att stanna hemma men grabben är envis. Typ en kvart efter att han gått hemifrån får jag ett sms där det står att milano hade hunnit stänga. Jag fick riktigt dåligt samvete och kunde knappt titta honom i ögonen när hem ledsamt kom in genom ytterdörren, vit som en snögubbe. Han mumlade nåt om att det luktade sopor, gick och hämtade soppåsen och gick utanför dörren till sopnedkastet. 10 sekunder senare kommer han instudsandes med ett brett leende på läpparna och med en papppåse i handen. Och där låg en fet bit äppelpaj och två små byttor med vaniljsås. Det är kul med fina överraskningar tycker jag.

Idag hände typ samma sak igen. Det där med cravings alltså. Vi tittade på masterchef och där lagades rabarberpaj. Rabarberpajen satte sig genast i huvudet på mig men jag lyckades glömma bort det där för en stund. Trist nog så bytte jag kanal där ett par satt på restaurang och kvinnan skulle precis beställa just rabarberpaj när jag började titta. Liksom vafan. Så nu är Mange på konsum och handlar. Gulle.