Solinalicious

Här sitter vi, klockan 6 på morgonen. Bara vi två. Den lilla familjen som den ser ut nu. Det enda jag kan glädjas över är att mitt älskade barn inte verkar ta skada av varken tårar eller frustration. Så länge hon lämnas utanför vår gemensamma olycka kommer hon må bra, så förklarade Björn det.

Det gör ont i hela mig att hela min framtid, så som jag alltid föreställt den, är krossad. Och jag kan inte påverka det. Det är JAG som ska fortsätta leva ett helt liv med en krossad dröm och ett krossat hjärta. Det är MIG det är synd om. Det är inte synd om dig längre. Det är du som har förstört allt. Och precis när jag trodde att jag skulle kunna börja mitt sorgearbete på allvar så kommer det fram mer skit. Jag är inte värd detta. Jag har inte gjort något fel. Jag har varit så jävla förstående och sattit mig själv absolut sist och vad fick jag för det? Ett blödande sår i magen.

Published with Blogger-droid v2.0.4