torsdag 8 september 2011

Varningsklockor.

När jag tänker tillbaka på hur jag tänkte kring vikt och mat för två år sedan så kan jag ändå tycka att jag kommit väldigt långt.
Ett par exempel. Obs! Ta inte efter detta!

1. Jag gick och vägde mig hos Viktväktarna en gång i veckan. Jag kommer ihåg en gång när jag var där då jag vägde som minst och hade som störst problem. Alla stod som vanligt radade i ett led för att i tur och ordning gå fram till Viktväktar-fröken och hennes våg. När det var en person framför mig kom jag på något som fick mig att svettas. Jag hade ett tuggummi i munnen. I mitt huvud skulle detta tuggummi göra så att jag skulle väga för mycket. Vad skulle fröken säga? När det blir min tur spottar jag ut det i smyg och fäste fast det under ett bord bredvid vågen. För inte kunde jag svälja det.

2. Jag åt alltid, alltid, alltid sallad. Tonfisksallad och kycklingsallad för det mesta. Fettsnåla proteiner vet ni. Men jag hade absolut inte majs. 1 dl var ju 1 point! Farliga grejer. Ibland festade jag till det med soltorkade tomater. Men innan de hamnade på tallriken torkade jag bort oljan (fettet) Jag svepte in dom i papper och lät oljan sugas in i det. Minst två ark, två omgångar gick åt. Inga onödiga kalorier fick slinka med i min sallad.
Och dressing? Nej tack.

3. Ytterligare en maträtt jag levde på var broccolisoppa. Broccoli och vatten. Och så lite buljong, vitlök, salt och peppar.

Numera kör jag denna rätt med en klick creme fraiche i samt en smörgås vid sidan om.

Ser du ett liknande beteende hos en vän eller kollega eller vem som helst, ruska tag i denne och öppna hans/hennes ögon. För mig vände det till slut. Men för vissa blir det bara värre.
Published with Blogger-droid v1.7.4

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar