Nu ligger jag i sängen med en sovande bebis och en sovande pojkvän. Det borde vara så lätt för mig att somna men istället ligger jag och tänker. Hilda har fått en vana att bara kunna somna vid mitt bröst (alltså med en tutte i munnen...) Hon har dessutom blivit så lättväckt så har jag nattat henne i våran säng (där hon lättast får ro till att somna för natten) så kan jag inte lägga över henne i sin egen säng. På natten vaknar hon dessutom typ tre-fyra gånger och måste ha tutte för att somna om. Och jag är för trött för att försöka med något annat. Nu sker allt av sig själv. Jag hinner knappt vakna själv innan jag somnar om igen och likaså Hilda.
Vi måste nog ha lite träningsläger här hemma i typ en vecka i streck då vi försöker att ta bort tutten som sövningsmedel och ersätta den med exempelvis napp. Jag lär väl få vara vaken i längre stunder på natten men förhoppningsvis kan jag tvinga på henne lite nya vanor. Det gäller väl bara att traggla, ha tålamod.
Hur mysigt det än är att amma så känns det jobbigt att hon är så beroende av det. Just nu skulle det inte funka för mig att vara borta en kväll tex. för då skulle kanske inte Hilda somna. Och skulle hon nu somna till slut av ren utmattning så skulle det i alla fall inte finnas en tutte tillgänglig när hon vaknar till och behöver hjälp med att somna om.
Det är väl kanske egentligen en världslig sak. En liten stor grej.
Published with Blogger-droid v1.7.4


Inga kommentarer:
Skicka en kommentar