När jag idag skiljdes från Sandra och Sophia vid Medis och skulle bege mig mot tåget hände det som inte får hända. Jag ramlade. Bang, boom, crash - rakt ner på knäna. Tur i oturen att magen slapp få sig en smäll, men å andra sidan blev min stackars kropp ännu mindre rörlig nu. Jag gick vidare och satte mig på tåget och fick kämpa för att hålla tårarna inne, enda tills jag kom till Östertälje station när min fina mamma kom som räddare i nöden med bilen, då jävlar bröt jag ut i gråt.
Och gråter gör jag ännu. Så typiskt att det hände just idag när Mange jobbar natt. Jag skulle behövt hans varma och trygga famn att krypa upp i nu.
Men det får bli jag, sängen och Heroes istället. Imorgon får jag honom tillbaka!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar