För ett tag sen sa Towe till mig att hon tycker att jag borde blogga oftare. Då kom jag på att min frånvaro på bloggen är ett tecken på att jag är lycklig. För några månader sen var jag så nere i livet att jag bara levde för och genom Hilda. Men tack vare både mina älskade bästisar och nya fantastiska människor i mitt liv har jag börjat leva för min egen skull också. Jag har haft en fullkomligt okomplicerad och frukansvärt rolig sommar och tack vare det är jag beredd att omfamna höst och vinter med öppen famn. Med hjälp av skratt och kroppsvärme kommer vi överleva det tillsammans.
Det största tacket vill jag ge till mina föräldrar som har ställt upp mer än jag egentligen velat begära av dem. Utan de hade jag inte mått så här bra idag. De är världens bästa föräldrar tillika morföräldrar och jag blir så glad av att se hur trygg Hilda är med dem.
lördag 4 augusti 2012
A life worth living
Published with Blogger-droid v2.0.6
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar