Jag är ute och promenerar med en sovande Hilda och just nu har tankarna stannat vid rökning. Jag tycker att det kan vara riktigt gott med cigg när jag är berusad och jag har alltid tyckt att det ser snyggt ut när snygga 20-30 åringar röker. Men nu slog det mig hur provocerad jag kan bli av detta med rökning. Det startade redan när jag var gravid och såg gravida tjejer som rökte samt föräldrar som rökte inför sina små barn. Aldrig i livet att jag skulle röka när jag är med Hilda, av så många olika anledningar. Och jag skulle aldrig vilja vara beroende av det. Dels luktar man äckligt, vilket även överförs till sitt barn. Man har något farligt och riktigt onödigt som styr ens liv. Både ekonomin och tiden. Man vänder sig till ciggen när man är arg, ledsen, riktigt glad osv. Den gör en lugn men samtidigt stressad (exempelvis paniken när ciggen är slut) Det finns bevis på att ens liv förkortas av cigg och även att bebisar löper större risk att avlida av plötslig spädbarnsdöd om man sover bredvid dom när man röker. (Ni skulle hört vad hård jag var mot Mange i början!)
Ytterligare faktorer till att inte bli fast med cigg resten av livet är att det definitivt inte ser sådär snyggt ut när man kommer upp i åren. Såg precis en tant och farbror som sög riktigt hårt på varsin pinne och jag måste säga att det såg riktigt sorgligt ut.
Min slutsats. Rök på fyllan.
Detta är givetvis bara från mitt perspektiv. Det finns inget rätt och fel. Och jag känner rökare som jag älskar och som är världens bästa människor ändå, såklart.
Kände bara att jag ville babbla av mig. Och i min blogg får jag tycka vad jag vill, så länge jag inte diskriminerar någon specifik folkgrupp. Och rökare skulle jag inte kalla för folkgrupp!
Published with Blogger-droid v1.7.4
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar