Idag var jag ute och sprang. Eftersom jag hade laddat uselt inför detta träningspass (med lots and lots of kolhydrater i form av bland annat daimtårta) så tänkte jag göra det lätt för mig och köra på mitt kära intervallpass. Jag började som vanligt med 5 minuters rask promenad för att sedan jogga i 3 minuter. Dessa tre minuter förvandlades istället till 30 minuter! Och med ett jävligt bra tempo! Jag älskar när jag överraskar mig själv på det här viset. Dock fick jag det tufft de sista femton minuterna. Jag fick håll, på båda sidor! Fan vilken smärta alltså. Det lättaste hade ju varit att sakta ner och gå istället, men jag (som hatar smärta!) fokuserade istället bara på mitt mål så jag fortsatte helt enkelt att springa. Jag tänkte att smärtan går nog över om jag bara andas ordentligt. Det gjorde den inte. Det blev värre. Och ju värre smärtan blev desto snabbare sprang jag.
När jag precis nått mitt 30-minuters mål möttes jag av min fina karl och våran underbara lilla skatt. Jag älskar min lilla familj.
Published with Blogger-droid v1.7.1
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar