Morgonbekymmer.

Att få barn är utan tvekan det bästa som hänt mig. Inget snack om saken.
Det är liksom värt alla besvär och alla smärtor. Det är värt degklumpen till mage och de extra centimeter runt rumpa och lår som jag just nu försöker bli av med. Jag måste ju påpeka att det känns jävligt trist att ha ett helt hav av jeans, shorts och kjolar i storlek 38 som just nu är omöjliga att få på mig. Jag måste dessutom erkänna att jag varje dag måste påminna mig själv om att inte banta, inte svälta. Ät mat och motionera är mottot. Jag måste verkligen tillåta denna process att ta tid, för det sista jag vill är att mitt huvud ska sätta stopp för amningen.
Vafan, jag skulle lätt kunna leva med degklumpen och de feta låren, eftersom att de ändå representerar det finaste jag har i livet. Min vackra lilla Hilda.