Det är livet livet livet.

Jag sitter just nu hemma hos mina föräldrar i ÖT.
Idag har jag och pappa har flyttat ut alla mina grejer från gamla lägenheten på Östergatan och fraktat de hit. Hela mitt liv står just nu inträngt i mitt gamla rum i väntan på att få flyttas ut igen. Idag har alltså varit ångestens dag. Att stå och stirra in i de tomma kalla väggarna samtidigt som 5 ½ år bara flyger förbi som en revy framför ögonen var nog det absout värsta jag varit med om i hela mitt liv. Jag tänkte på hur allt började, våran sjuka humor, de små löjliga vardagsproblemen, de fina semesterresorna vi gjorde, de bra perioderna, de mindre bra perioderna. Jag tänkte på hur bra vi har haft det och hur mycket jag älskade honom. Jag tänkte på våra gemensamma framtidsplaner. Och jag tänkte på hur snabbt jag avslutade allt och vilken chock det ändå måste ha kommit för honom. För hur mycket och länge jag än har tänkt på det så hade ju han egentligen ingen aning. Och det gör så ont i mig. Det som var självklart för mig var helt oavslutat för honom.
Det är livet. Visst är det?

Inom en månad kan jag förhoppningsvis flytta till Viksängen. Där äger pappas kompis Erik en lägenhet som jag ska få hyra i andrahand. Det är en välplanerad liten etta som redan är möblerad. Där ska jag bo tills jag hittar något eget, riktigt som bara är mitt. Det ska bara vara jag. Jag, ensam, själv. Och jag längtar!
Just nu bor jag ju hos Towe och jag trivs verkligen skitbra där och vi fungerar så jävla bra ihop. Hon är min ögonsten och en sann kärlek.
Sedan så har jag ju även en ny kärlek i mitt liv. Men honom pratar jag mer om en annan gång.

Kram.